23 oktober 2013

Kommatecknet som kom bort

Det är lika bra att erkänna att jag är dålig på att kommatera, men det är jag långt ifrån ensam om.

I Sverige håller det en gång så populära skiljetecknet på, att långsamt tyna bort. För inte så länge sedan sattes kommatecken, för att skilja på en menings två satser (huvudsats och bisats). Detta var huvudregeln tills helt nyligen. Från och med 2008 heter det att kommatering ska göras föra att underlätta läsningen.

Det var först när läsning och boktryckarkonsten spred sig bland fler människor, som det blev viktigt att ha olika språkregler, för tydlighetens skull. Då sattes kommatecken ut för att markera en paus i läsandet och var det allra första skiljetecknet. Punkten kom något senare i skrivandets reglering. När kommat fortfarande var ungt, var det vanligt med högläsning och därför markerade det en paus. När fler och fler lärde sig läsa, så blev det vanligare med tyst läsning och det var då kommatecknet blev mer grammatiskt.

Det kan konstateras att vi i svenskan genom århundradena, har haft ett flertal olika regler för kommatering och att det kanske är därför som det lilla skiljetecknets användning, inte riktigt har fastnat i vårt kollektiva medvetande.

Kanske kommer vi få leva med ett alltmer oreglerat komma, ett tecken som ställer krav på skribenten. Om vi inte väljer bort det helt och hållet, förstås.

Källa: Språktidningen nr 7, 2013

Inga kommentarer: