03 december 2013

Barnen vänder vuxenvärlden ryggen

åtminstone i litteraturen, enligt litteraturkritiker Ulrika Milles. Hon menar att barn i dagens samhälle framställs som problem. Skolan rustas ner trots att fler elever behöver mer resurser. Föräldrar prioriterar att titta på små skärmar de har i handen i stället för att ha ögonkontakt med sina barn. Artikeln i DN är ingen munter läsning.

I den moderna litteraturen vinkar barnen adjö och allra mest märks det i ”Främlingsleguanen” av Martina Montelius.

Några månader har gått sedan barnet sade upp sig från dagis. Inga formulär fanns att fylla i, det var bara att öppna grinden och gå hem. Personalen har inte vidtagit åtgärder. Femåringens upphovsmän/målsmän är spårlöst försvunna,
alla rum i lägenheten tillhör barnet nu.

En annan bok med barn som tema är Boel Bermanns Den nya människan.


Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet.
Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens.

Inga kommentarer: