28 april 2014

Ofta sorgligt

Ofta är det en sorglig berättelse, skriver SvD:s recensent Josefin Holmström om Julie Bonniers roman Sal 2.

Julie Bonnier hyllar det oortodoxa turnélivet, men främst hyllar hon kvinnokroppen i sin ganska osvenska roman.

Béatrice lämnar sitt liv som nakendansös i ett turnerande undergroundband nu vill hon kunna försörja sina två barn och bli vanlig. Hon börjar jobba som vårdbiträde på
en förlossnings avdelning och ställs inför skräckslagna nyförlösta kvinnor, kvinnor som har förlorat ett barn, och kvinnor som plågas av att inte kunna amma. Men det finns också ögonblick av ren lycka, där en nyfödd framstår som ett mirakel. Men Béatrice kan inte glömma turnélivet, den intensiva vänskapen inom bandet eller den passion hon upplevde tillsammans med sin älskade, violinisten Gabor, barnens pappa.

Sal 2 är inte bara en skarp och vackert skriven roman om en ung kvinnas
känslomässiga resa. Det är också en lovsång till kvinnor, kvinnokroppen och en skoningslös blick på vad de går igenom för att ge liv. En roman full av sensualism och ursinne.

Inga kommentarer: