19 november 2014

Internationella mansdagen

Att 8 mars är internationella kvinnodagen känner kanske de flesta till, men lite mer i skymundan högtidlighålls 19 november som internationella mansdagen. Om kvinnodagens anor går att spåra till 1900-talets början och rörelsen som kämpade för rösträtt är mansdagens ursprung yngre och lite vagare. Den engelska wikipediasidan spårar historien till 60-talet, men oavsett vad tar vi tillfället i akt att tipsa om några böcker som tar upp några av dagens paroller: mäns hälsa, jämställdhet och positiva förebilder.

Riktiga män äter sallad handlar om mat som ska få dig att må bra och leva längre. Enligt Livsmedelsverket äter män nästan 15% mindre grönsaker än kvinnor, så det kan behövas lite riktade tips för att motivera till mer grönt på tallriken. I boken finns recept på matiga bönsallader, nyttiga nöträtter och intervjuer där riktiga män som Börje Salming och Erik Lallerstedt berättar om sina grönare matvanor.

Antologin MEN - mannens befrielse från mannen bjuder på ett brett spektrum av män som ger sina perspektiv på frigörelse, fotboll, faderskap och feminism, från malmöpoeten Ponthus Lindh i söder till Tornedalens Mikael Niemi i norr. Fredrik Ekelund berättar till exempel om när han drabbades av cancer, och hur mansnormer kom i vägen när han försökte prata med vänner om sin sjukdom och rädsla. Fotbollen, och hur både mediebilder och läktarkulturen befäster och förändrar uppfattningar om vad manlighet kan innebära, avhandlas i ett kapitel av Sportbladets Simon Bank.

Vad som är en positiv förebild är väl inte så lätt att säga något allmängiltigt och generellt om, men eftersom wikipediasidan nämner att det inte bara ska vara filmstjärnor och idrottsmän, utan också "vanliga arbetarklassmän som lever anständiga och hederliga liv" kommer jag att tänka på Eric Thorsell, som alldeles nyligen uppmärksammades med en ny gravsten. Eric jobbade på järnbruket i Surahammar hela sitt liv, en anständig och hederlig tillvaro som kanske skulle ha glömts bort helt om det inte vore för boken En homosexuell arbetares memoarer, där han berättar om sitt andra liv, det som sexualpolitisk folkbildare. Här finns många intressanta anekdoter om Elise Ottesen-Jensen och hur han upplevde Berlin under det tidiga 1930-talet, med mycket mer. Positivt och förebildande!

Inga kommentarer: